Lien till höger till shufa

Var är ni? Jag svarar att vi befinner oss i en stor bosättning och att vi kommer snart. Bilen som vi hörde kommer ständigt ut på byvägen. Slöjorna lossnar från månen, och vi ser att det är en traktor som transporterar palestinier till byn för att förbjuda dem. Jag hoppas att det inte finns någon militär jeep och det kommer att hitta dem. Vad ska vi göra då? Traktorn med männen försvinner in i mörkret, och vi går med snabba steg uppför backen.

Några fler bilar tills bosättningen passerar i full fart, och efter ett tag når vi gatan i den mörka byggnaden. En person kommer till oss och vi frågar Var är liv.

Google's service, offered free of charge, instantly translates words, phrases, and pages between English and over other languages.

Penny maskinen kommer ut lite och störs på en lugn sommarkväll. Mannen förklarar att det här är en elförsörjning och att han måste ha den eftersom Israel har stängt av elledningen till det nationella nätet. Elledningar för bosättare och palestinier bör separeras i enlighet med Israel. Telefonen ringer igen, men jag kan inte trycka på höger knapp där i mörkret. Men det är distriktet som är oroat över att vi inte har kommit fram.

Vi svänger höger mot kullen. Det är mörkt. Det står en man lite till höger framför minareten med gröna ljus. Detta är ett område och han bjuder in oss mellan husen. Vi sitter i det första rummet till vänster. Ska jag lämna smörknivarna nu? Nej, Jag väntar. Efter ett tag kommer både vatten och Coca-Cola. Aref, som han kallas med både sitt för-och efternamn, säger att han har fyra pojkar och två döttrar.

Han arbetar som ekonom i stadsförvaltningen i Tulkarem. Han har släktingar som har flytt till både Syrien och Jordanien. Det dröjer inte länge innan vi börjar prata om vad som hände i lördags. Den äldste sonen av Maid fyller i där britterna inte räcker. En grupp i byn Shufa och en grupp vid den första kontrollpunkten. Tanken var att de skulle kunna kombineras när väghinder grävdes.

Men mellan de två grupperna stod soldater med skjutvapen och hjälmar. Jag tar datorn och visar en bild av situationen. AREF avslöjar att han och den andra Shufabor var i ett av husen vid den första demonstrationen. Man trodde att de skulle kombineras med gruppen närmast kameran utan att passera något hinder. Bakom militären ser du en tredje kontrollpunkt. Han pekar och säger att han var i huset på övervåningen.

Majds son säger att han var vid kontrollpunkten och undersöker noggrant målningen för att se om han kan se sig själv. På nästa bild ser vi människor som arbetar med utgrävningen av vallen. Vi ser ett sträckt rep runt en stor sten.

Framför taxin ligger en stor jordhög som gör att bilen inte kan passera.

Hon hälsar, och efter ett tag är vi alla där efter många hälsningar. Mannen slog på och skar igenom fåren med gamla fårsaxar. Vänligt, men väldigt fast, håller han fåren med knäna och skär av den tjocka ullen. Vi tar upp våra digitalkameror och börjar ta bilder. Efter ett tag är han klar, och vi lugnar ner de obekväma vita plaststolarna. Det är lite vackert, men mycket vänligt.

Några nervösa skratt hörs innan en bricka med arabiskt kaffe stärker stämningen. Tahgen kommer och sätter sig bredvid mig.

Han säger att det bara var några husvagnar för 20 år sedan och att de har utökat sin yta med permanenta bostäder. Hans familj bodde här i Shufa och använde marken runt byn så länge han vet. Efter ett tag börjar alla skrika om mannen som driver stadsgatan framåt. Han rör inte axeln och vänder knappt ansiktet mot oss. Det här är Jawal. Han skulle vilja ha exklusiva rättigheter till följeslagarna.

Vi stannar ett tag, men enligt den givna signalen står vi upp och börjar gå mot Javals hus. Framför huset högst upp i byn går vi in i växthuset. Tagin väljer några gurkor och ger dem till oss. Jawal väntar i huset och ber oss att sitta i en härlig grupp soffor. Jag hamnar bredvid honom. Några tjocka kakor kommer fram på bordet, och jag frågar lite besvärligt om bilden av en man som hänger högt på väggen framför mig.

Innan kvällen var slut pratade vi om religion och politik, om Fatah och Hamas, om Osloavtalet och muren. Mörkret bosatte sig över byn Shufa, och det var dags att tacka och säga adjö. På vägen ner ska jag försöka rida Tagins åsna lite, och hans son Tar ett foto. Jan-Otto och jag följer efter, och vi pratar om jordhögarna som blockerar vägen, om geten som klipptes av med gamla fårsaxar, om kaffe, om gurkor och Javals intressen i brittisk litteratur.

Det finns en Shufa bakom oss och i rätt bosättning. Det är mörkt. Efter ett tag känner jag mig spårad och upptäcker en strålkastare från bosättningen som följer vår kvällspromenad till en taxi som väntar på andra sidan av tre högar som spärrade vägen. Vi kröp in i en taxi. Rockmusik strömmar från högtalarna. Skorpioner sjunger om att hitta en plats bland stjärnorna.