Namn på hamnarbetare

I många fall är det en fråga om mening, i neutrala beteckningar, som över tiden fick ett nedlåtande ljud, varefter det nya namnet trädde i kraft. Då kom ordet att beteckna en ganska olycklig existens. Engstr xxxm hittade detta namn och använde det först som en beteckning på roadmaster, som han senare överlämnade till hamnarbetarna, först i Norrk Xxxping, sedan i Stockholm.

Collingarna blev senare namnet på hamnarbetarna som hoppade in när ett tomt utrymme uppstod. Innan Koson avbröts hade det svenska näringslivet gått över. På de flesta områden fanns det bestämmelser om vem som kunde göra ett visst jobb, hur det skulle göras och vad det skulle kosta. Detta tillämpades i stor utsträckning i hamnen, där det fanns flera specialiserade funktioner.

I varje typ av varor fanns det särskilda yrkesgrupper som ansvarade för olika delar i behandlingen. I talet anordnades Dragarteamet i Stockholm av olika slag. De kontrollerade, vägde och mätte till exempel järn, ved, brädor och linne.

I början av talet skapades ett enhetligt drakskåp med sned reglering. Under föreställningen började uppdelningen i olika specialiteter i hamnen. Till exempel fick vi olika typer av bärare, utvisningar, räknare och packare. En vy över den del av hamnen där malmkärror töms på fartyg, om fartyg över tid alltmer lastade mängder gods och hade mindre tid på vattnet.

Dessutom hade de inte ett så stort besättning som segelfartyg, så de kunde inte ta hand om lastning och lossning. I hamnen etablerade sig Stuvföretag, som utförde lastning och lossning, liksom annan lasttransport i hamnområdet.

Hamnarbetare surrar en container.

I början hade stuvning fasta arbetsgrupper, men började vid sekelskiftet med ringsystem. Detta innebar att arbetarna mottogs i den ordning de undertecknade. Samtidigt infördes ett ackordsystem per ton för arbetsteamet som helhet. Syftet var att gynna de svenska rederiernas intressen. Endast ett Stuvföretag kommer att finnas i varje hamn. I Stockholm, där det redan har skett flera accelerationer, arbetade Stockholms Föreningsförening i ett hamnkontor bildat av Stuveri och andra företag, men knutet till hamnen.

Hamnmyndigheten ansvarade för urval och fördelning av arbetskraft. Hamnarbetare använder också olika typer av hamnar som roterande kranar, STS-kranar eller vikkranar vid lastning och lossning av fartyg. Arbetet med att lossa och lasta fartyg kan också göras med transportband eller genom att ansluta slangar och rör för att lossa flytande laster som oljor.

Förutom att flytta gods mellan incheckningen, utsedda vattenområden och båten, deltar hamnarbetare i räkningen och kontrollerar att det som ska lastas eller intakt inte är skadat. Det är viktigt att avgöra om skador har inträffat, eftersom det kan finnas stora värden som transporteras. Till exempel, om en behållare har skadats, kan det också utgöra en säkerhetsrisk vid ytterligare hamnbearbetning.

Andra vanliga yrkesroller för hamnarbetare: Mannens signaler hjälper kranförarna att övervaka säkerheten på kranens arbetsområde så att ingen stör och att eventuella lås och ledningar är placerade innan de lyfts. En lämplig fyllning är fritt tillgänglig med spadar så att kranar och maskiner kan komma åt den när den släpps från fartygen. Bilförare lämnar på separata bilar och lastbilschassi.

Hamnarbetare arbetar i hamnar längs landets kuster och större insjöar med att lasta och lossa fartyg och ser till att gods förflyttas till rätt ställe på ett säkert sätt.

Trobiska vakter tar emot och styr trafik och passagerare. Utbildning varje hamnföretag bestämmer vilken utbildning som krävs för att arbeta som hamnanställd. Högre gymnasieutbildning krävs vanligtvis. Alternativa sätt att utbilda är utbildning på arbetsmarknaden eller Vuxenutbildning. För att arbeta i hamnen måste du vara 18 år gammal. För det mesta krävs B-körkort, och ibland ännu högre körkort.