Finns i lek

Spela i normala situationer i förskolor. Det finns områden för vanliga situationer som regnrock, toaletter och sk Xnumxrum. Denna miljö kan också bjuda in barn att leka. Om barn är glada att leka på sjukhuset kan du hitta en korg med böcker, tidningar och lekmaterial i garderoben. Korgen kan sedan skapa möjligheter till lek och språk i väntan på att gå ut, eller för vad som händer när alla har tagit av sig ytterkläderna.

Vid byte av bord och handfat kan olika föremål placeras, föremål som uppmuntrar kommunikation på olika sätt.

Svar för FINNS I LEKEN i Korsord.

Här kan vi också synliggöra olika ord, ord som vi kan använda i normala situationer med barn. Vid diskbänken kan vi skriva verb som kör, två, tvätta, droppa och torka eller substantiv som hand, tumme, lillfinger, handflata, tvål och handduk. När barn har fått ord kan vi lyfta fram nya ord i miljön. Vad signalerar miljön och hur miljön kan skapa möjligheter till språkutveckling en dag, när jag åkte till tågstationen i byn där jag bor, slog en grupp förskolebarn och lärare mig till det.

När de kom in i tunnelbanan under järnvägen började barnen utforska sina röster. De gjorde ljud och ropade ord, precis som en sådan miljö. Lärarna accepterade barnen mycket snabbt. Barnen tystades och fördes vidare, och jag gick till plattformen och undrade varför lärarna inte såg möjligheten som en möjlighet till språk. Föreställ dig hur intressant det skulle vara att höra hur det låter i tunneln när du viskar, skriker, sjunger, Rider, går, värmer och så vidare.

Ett annat exempel på hur miljön kan uppmuntra något är de stora områden som ofta inspirerar barn att springa. Här måste vi tänka på hur dessa stora områden samtidigt kan bli ett rikt språk. Kanske tillsammans kunde vi springa, skjuta, hoppa, klippa och sträcka. När vi läser och leker med glasögon, för att skapa en så rik språkmiljö som möjligt, både fysisk, social och pedagogisk, är det viktigt att vi tar över vår läsning tillsammans och leker med glasögon och reflekterar över miljön.

Till exempel måste vi tänka på vad som ska vara för miljön i vår förskola, vilken funktion de ska utföra och vilket material som ska finnas i dem. Vi måste också reflektera över när materialet ska användas, och om det ska vara tillgängligt för barn eller när det ska vara. Därefter är det viktigt att vi reflekterar över vem som placerar mötena och materialet så att alla barn ingår i miljön.

Frågor till diskussion, hur kan barn få stöd för att komma in i spelet och stanna kvar i det? Vilka lekmiljöer i din förskola eller på din avdelning är språkrika och vad gör dem språkrika? Hur stöds barns språkutveckling i normala situationer? Hur annars kan de stödjas? Vilka spel kan innehålla ett spelbibliotek? Källor Larsson Samoladas, E. En språkrik lärmiljö för de yngsta förskolorna.

Stockholm: lärarens förlag. Oman M. Låt spelet främja språket. Stockholm: Gothkompetens. Föremål för fotot: Shutterstock.

Lek är en aktivitet som utförs för nöjes skull, eller som social eller intellektuell träning.

Kontakta oss. Förskollärare kommer att undervisa barn och skapa möjligheter för dem att utvecklas och lära sig inom de områden som anges i läroplanen. När det gäller att ge anvisningar till den reviderade läroplanen är spelets titel grunden för utveckling, lärande och välbefinnande. Vidare i texten kan vi läsa att barn ska ges tid, utrymme och tystnad för att hitta spel, Experiment och upplevelser.

Även om det inte är nytt i förskolevärlden att kombinera barns egeninitierade lek med vuxna, ett mer planerat pedagogiskt spel, uppfyller läroplanförslaget de höga kraven från förskolepersonal att faktiskt aktivt skapa en möjlighet till lek och lärande. Hur skapar vi en miljö i förskolan som ger möjligheter till lärande, lärande och lek? För förskolor finns det vanligtvis hörn av matematik, hörn av läsning, hörn av konstruktion, hörn av natur och teknik.

Men det är lika viktigt att se till att det finns hörn och fjädrar där det ignorerade spelet kan vara orört. Detta leder ofta till att barn inte får leka, utan avbryts eftersom det är dags för snacks, en samling eller att gå ut eller ut. Vi måste lära oss att se när barns lek kan avbrytas, skjutas upp eller omvandlas. Det kommer inte att vara värt ansträngningen.

Vi ska inte på något sätt underskatta det barnsliga spelet av något som händer på egen hand. Det finns en otrolig mängd energi och energi bakom det. Jag tror också att när vi tänker på barnens inlärningsmiljö och lekmiljön måste vi inkludera det faktum att barn hörs och ses när de leker. Detta bör också diskuteras i arbetsgruppen. Vad tillåter vi?

Kan barn höras och ses? Hur då? Hur kan barns lek ses och höras? Ett sätt att ta reda på är att fråga barn hur de känner för att bli sedda och hörda i spelet.

Varför inte gå med barnen och låt dem berätta var de gillar att spela och vilka spel olika platser tillåter?